Rödstrupig piplärka  Anthus cervinus

Latinskt namn:
Anthus cervinus - Anthus betyder blomma och cervinus betyder hjort, och syftar uppenbarligen på den roströda strupen.

Typiska kännetecken:
15 cm. Åtminstone den gamla hannen kan kännas igen på sin roströda strupe men dräkterna varierar. Det roströda på strupen är inte heller skarpt avgränsat och därför inte alltid så iögonfallande ens hos utfärgade hannar. I alla dräkter har den en kontrastrikt färgad rygg med längsgående fläckar som går ända ner till stjärtroten. Har ofta en kraftigt svart fläck på halssidorna.

Förväxlingsrisk:
Ängspiplärka: Har en jämt gulvit färgad undersida. Strecken på kroppssidorna ofta lika kraftiga som de på bröstet.
Trädpiplärka: Undersidan visar större kontrast mellan det varmt beige färgade bröstet och den vita buken än ängspiplärkan. Strecken på kroppssidorna ofta tunnare än de på bröstet.

Finnes:
Häckar sällsynt i Sveriges nordligaste del.

Äter:
Insekter och små maskar.

Läte:
Sången lik ängspiplärkans men hetsigare och med kortare och fler strofer, invävda med ett karaktäristiskt "spiiih".

Häckar:
Boet byggs på marken intill en tuva. 

Namnet används första gången 1898 men redan 1858 kallades arten rödstrupig ängspiplärka. "Rödstrupig" syftar på den roströda strupen i sommardräkt och kan också influerats av det vetenskapliga namnet, cervinus – hjort eller hjortfärgad. Arten har även kallats för rödhalsad piplärka.

I princip är inte något känt om den rödstrupiga piplärkans tidigare historia i Sverige. Vissa indikationer tyder på en minskning under senare delen av 1900-talet, vilket skulle bero på att trädpiplärkan expanderat i norr och trängt undan den rödstrupiga piplärkan. Mycket osäkra siffror finns på populationen men uppskattningsvis häckar det mellan 300 till 900 rödstrupiga piplärkor i Sverige.

Rödstrupiga piplärkan är en rent arktisk art som häckar i nordligaste Skandinavien. Den anländer på våren i maj, betydligt senare än ängspiplärkan. Till skillnad från denna, som helst vill ha öppna hedmarker, hittar man oftast den rödstrupiga piplärkan i gränsområdet mellan fjällhed och fuktiga marker, i kanten av ett litet kärr eller tjärn, vid blöta starrängar eller längs bäckar och andra vattendrag. Förutom dessa blöta marker vill den även ha ordentligt med lågvuxna och frodiga videbuskage för att trivas.

Boet byggs på marken intill en tuva och ofta i skydd av en björk eller en videbuske. Boet består av gräs och stjälkar och är fodrat med finare växtmaterial och ibland renhår. Kullen är fulltalig i mitten av juni. Äggen vanligen sex till antalet. Färgen varierar avsevärt. Bottenfärgen är blågrå, olivfärgad eller gulvit med mörkare fläckar på. Ruvningen, som varar i tretton till fjorton dagar, sköts helt av honan. Under denna tiden matas hon ofta av hannen. Vid fara kan den rödstrupiga piplärkan spela skadad för att avleda uppmärksamheten från boet. Ungarna matas av båda föräldrarna. Födan utgörs av insekter samt små maskar.

Under september och början av oktober infaller höstflyttningen. Den ses då som en regelbunden och inte helt ovanlig art i södra och mellersta Sverige. Flyttningen sker till Västafrika. 

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck