Trädpiplärka  Anthus trivialis

Latinskt namn:
Anthus trivialis - vilket betyder, vanlig blomma.

Typiska kännetecken:
14 cm. En smäcker och långstjärtad piplärka med köttfärgade ben. Som namnet antyder så sitter den oftare i träd än andra piplärkor. Har tunna streck på kroppssidorna som ofta är tunnare än de på bröstet.

Förväxlingsrisk:
Ängspiplärka: Mer kompakt. Ses ofta på öppna marker. Sitter sällan och sjunger från träd. Strecken på kroppssidorna ofta lika kraftiga som på bröstet.
Rödstrupig piplärka: Har en mer kontrastrikt färgad rygg med längsgående fläckar som går ända ner till stjärtroten. Har ofta en kraftigt svart fläck på halssidorna samt kraftigare streck på kroppssidorna.

Finnes:
Allmänt i hela landet med koncentration till de södra delarna.

Äter:
Insekter och med förkärlek till gräshoppor.

Läte:
Har en sångflykt som ofta startar från en gren, stiger sjungande brant uppåt på fladdrande vingar för att sedan dala eller singla nedåt med utbredda vingar och uppåtriktad stjärt. Landar sedan i ett annat träd.

Häckar:
Boet placeras undangömt på marken bland grästuvor, bärris eller annan skyddande vegetation.

Namnet används första gången 1824. "Träd-" syftar på att arten vistas i skog under häckningen och dess vana att sitta i trädtoppar.

Mycket lite är känt om trädpiplärkans tidigare utbredning och antal i Sverige. Artens förkärlek till glest skogsbevuxna marker antyder dock att den borde ha varit mycket vanlig såväl i 1800-talets hårt utnyttjade kulturlandskap som i den kreatursbetande skogen.

Idag beräknas det svenska beståndet till mellan 3.500.000 till 7.000.000 par, vilket gör den till en av våra allmännare häckfåglar. Man finner den över hela Sverige ända upp till fjällvärldens björkskogar.

Trädpiplärkan är liksom flera andra piplärkor besvärliga att artbestämma på dräktkaraktärerna, men lätena är lättigenkännliga och ofta har man god hjälp av vistelseorten och beteendet. I varje fall under häckningstiden finner man finner man trädpiplärkan i skogsmarker medan de övriga arterna är mer bundna till öppen terräng.

På våren återkommer trädpiplärkan från sina vinterkvarter i slutet av april. i södra landet och i slutet av maj i norr. Den slår sig ned i skog av mycket olika slag, men förutsättningen är att skogen inte är allt för tät. En miljö som tycks passa den förträffligt tycks vara de karga och glesa tallskogarna på hällmarker.

Trädpiplärkans bo byggs i någon fördjupning i marken, ofta i skydd av stjälkar, gräs, blad och gärna rikligt med mossa. Vanligen bekläs balen invändigt med hår. Äggen är i regel fem till antalet, mer sällan fyra eller sex. Upp till åtta ägg har dock observerats. De är synnerligen varierande i färg och färgteckning. Grundfärgen kan vara vit, grå, blå, grön, brun eller röd. Äggen är normalt fläckade även om helt ofläckade förekommer. Honan sköter ensam ruvningen som varar i tretton till fjorton dygn. Hannen har observerats ge henne mat under ruvningen, men detta tycks icke vara en regelbunden företeelse. Ungarna matas sedan av båda föräldrarna. De stannar i boet omkring tolv dagar.

Även om trädpiplärkan förekommer i skogsområden, söker den helt sin näring från marken. Observationer från Tyskland visade att födan till större delen utgjordes av gräshoppor. Det är tveksamt om detsamma kan gälla för vårt land. Man kan säga att insekter säkerligen utgör huvudfödan.

I augusti och september flyttar trädpiplärkan till tropiska Afrika. 

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck